Kontrollerande partner?

De två första avsnitten i säsongen av Gift vid första ögonkastet XL har uppenbarligen väckt känslor. Med all rätt. En man som dejtar en kvinna och som tidigt i relationen säger att det inte fungerar för honom att hon har en manlig barndomsvän. Det som provocerar mig mest med det här klippet är egentligen inte bara mannens värderingar i en parrelation. Utan också att vi får se denna värdering uttalas till henne och dess direkta konsekvenser för relationens dynamik – i public service, utan direkta kommentarer från programmets relationsexperter.

Normaliseringsprocessen vid våld i nära relation

Jag fattar att det finns nyanser vi inte får se. Att detta inte är hela honom och att det är klippt för att väcka reaktioner. Men mannen säger själv i intervjun i Nyhetsmorgon att han står för allt han sagt. Orden vi hör står han för.

Att säga att det inte fungerar för en själv att vara tillsammans med någon som har manliga vänner är förstås en personlig värdering. Något en del kvinnor också kan hålla med om. Men det är viktigt att skilja på åsikten i sig och vad den innebär i praktiken. Att vilja begränsa en partners sociala kontakter är inte bara en ”värdering i relationer”. Kontroll och begränsningar av vem en partner får umgås med är etablerade uttryck för kontrollerande beteende, vilket om det sker systematiskt kan vara en del av psykiskt våld.

För titta på vad som händer i samtalet: hon börjar direkt leta efter sätt att anpassa sig för att relationen dem emellan ska kunna fungera. Hon kan träffa vännen tillsammans med honom. Eller tillsammans med andra. Inte själv. Hon kan kompromissa.

Det är här normaliseringsprocessen blir relevant. När den ena personens begränsning börjar uppfattas som något den andra behöver anpassa sig till, riskerar det som från början framstår som en kompromiss att gradvis bli en begränsning av den andras frihet.

Och när ett filmteam väljer att lyfta en sådan konversation, klipper den och sänder den till hundratusentals människor blir det inte längre bara en värdering mellan två personer på ”lika villkor”. Det blir också en bild av kärlek, jämställdhet och relationer som vi visar upp.

Värderingar i en parrelation – mina egna eller min partners?

I Nyhetsmorgons intervju framkommer att mannen inte vill att hon ska förändra sig för hans skull, utan att hon själv ska dela hans värdering, vilket han var osäker på om hon gjorde. Men det förändrar inte min invändning mot själva värderingen. För mig är det inte en sund och modern syn på en jämlik parrelation. För det kan också vara svårt att veta för kvinnan själv om hon väljer bort sin frihet utifrån sina egna värderingar eller utifrån rädslan för att bli avvisad.

Kvinnor har kämpat för sina rättigheter i många år. Kampen har lönat sig.

Normalisera då inte relationer där kvinnors frihet och handlingsutrymme återigen begränsas av män.

//Elina