Våld i nära relation

”Du måste gå”
”Gå vid första slaget”.
Men om första slaget aldrig kommer.
Hur vet vi då när vi ska gå?
En relation som först varit varm. Men som stegvis förändras. Ord och handlingar som skrämmer. Varvat med ursäkter, närhet och kärlek. Så förvirrande och obegripligt. Särskilt när en är kär.
Men med tiden kommer rädslan oftare. Den blir starkare. Orden och handlingarna upprepas och begränsar med tiden din frihet, trygghet och möjlighet att vara dig själv. Det skapas ett mönster av konflikter där du blir den ständiga förloraren. Där du tappar dig själv. Mer och mer. Tvivlar på vad som är sant. Och vad alla egentligen tycker om dig.
Någon säger att ”du måste gå”. Uppmaningen skrämmer. Du vill motbevisa att hen har fel. Både för att slippa möta verklighetens råa sanning men också för att uppmaningen blir ännu en anklagelse mot dig och dina val.
”Hur kan du ha satt dig i denna situation?”
Tolkningen av andras omsorg blir lätt hård och kall. För att det är den verklighet du matats med så länge. Självvärdet har minskat och reducerats till ”Jag är nog inte värd bättre än såhär”.
Din ilska får inte plats
För när rätten till din ilska tagits över av någon annan tappar du lätt din kraft. Ilskan ska skydda dina gränser och ge dig kraft att hantera hinder. Men i en våldsam och skrämmande relation finns det sällan plats för din ilska.
Därför kan det kännas lättare att hålla fast i det som varit fint. Att hoppas på förändring. ”Om jag bara slutar irritera, göra fel och skapa bråk. Då blir det säkert bättre”.
Så när någon säger att ”du måste gå” lånar de ut sin ilska till dig.
De ser alla gränser du inte klarar av att sätta. Eftersom att du berövats förmågan att säga emot. De ser att du successivt bryts ner och tappar kontakten med den du egentligen är. De kan låta arga. Mot dig. Men de känner sig lika rädda som du. Rädda över vad detta ska göra med dig över tid.
Det finns alltid hopp
Du behöver inte ha hela planen färdig för att ta ett litet steg mot förändring. Ibland tar det tid att bygga upp mod på samma sätt som det tagit tid att tappa det. Men modet finns där. Inom dig. Om du lyssnar noga kanske du kan höra den mjuka rösten viska att du kommer klara det. Eftersom vi ofta klarar mer än vi tror ❤️
Vill du ha stöd kring din relation eller behöver du som anhörig någon att samtala med angeånde din oro för en närstående? Välkommen att höra av dig.
/Elina
